I konsten låter vi det ibland spåra ur och när det spårar ur blir det stökigt – i många bemärkelser. Det blir stökigt i tankarna och runtomkring dem, men jobbet blir gjort. Det blir liksom som kontrollerad oreda och det fungerar för stunden. Jobbet blir gjort och när jobbet är gjort måste man städa; städa upp i tankar och runtomkring. Jag städar själv upp i mina tankar, det klarar jag av. Jag behöver ingen hjälp med det – inte än. Det kanske kommer. Terapisessionerna kanske hopar sig framöver och hjälpen ser onekligen ner på mina stökiga tankar. Men jag är inte där än, än så länge städar jag efter mig själv – i huvudet. Värre är det med min omgivning; mitt hem och min arbetslokal. Där städar jag inte själv. Där får jag hjälp. Det skulle inte fungera annars.
Det är så enkelt. jag går bara in på KAKstad.se och så löser dem problemet. Jag behöver inte göra så mycket mer, sen kommer det en faktura, som jag tyvärr måste betala. Men det är det värt. Det är faktiskt värt varenda krona. Utan dessa hjältar hade min omgivning för alltid varit stökig och kanske till och med mina tankar. När det blir städat runtomkring, brukar tankar lugna sig. Jag ser det som en del i konsten. Konsten är den jag är och jag har tur att människor världen över uppskattar den. För jag hade gjort det oavsett. Nu tjänar jag även pengar på mitt stökiga sinne. Det blir därför lite enklare att fortsätta med respekten kvar. Annars hade nog folk sett mig som den kuf jag är och behandlat mig därefter.
I konsten lever jag och jag kan inte göra så mycket åt det. Det är mitt liv och hur jag fungerar. I konsten hittar jag mig själv och den får mig att överleva och leva ett drägligt liv.